måndag 29 maj 2017

Finland

Alltså jag tror verkligen inte att någon lusläser den här bloggen direkt, men haha att jag inte fixade på balkongen i helgen, det var ju en lögn. Nej, i torsdags tog jag flyget till Krombi och i fredags deltog jag i min vän J's möhippa (som så klart var hemlig). Det var så fint att få hänga tillsammans i lugn och ro och lära känna hennes vänner från andra delar av livet. Inget springande runt på stan, och inga inbokade programpunkter av typen "nu ska vi ägna oss åt kvinnlig bonding genom att få manikyr tillsammans" (inget fel på om man vill ha det så, men jag känner mig väldigt obekväm i såna sammahang) utan bara prat, mat och dryck och några korta programinslag. 

Och jag doppade mig i Esse å! Första gången ever, samt första doppet i år. Kände mig synnerligen tuff.

Nu väntar en fullspäckad vecka och sen bär det av till Wien över helgen, herregud ändå vilken globetrotter jag har blivit.


onsdag 24 maj 2017

Vänner som flyttar

Igår åt jag middag tillsammans med ett gäng vänner varav en av dem flyttar bort från Göteborg om några dagar. Vi lärde känna varandra när vi började på samma jobb hösten 2012 och har varit vänner sen dess och det känns så ledsamt att hon inte kommer att vara en av dem jag träffar till vardags längre. Det känns inte direkt som om det är lättare att få vänner som vuxen, man har så mycket på gång hela tiden och det är svårt att hitta tid för att faktiskt lära känna nya människor, därför känns det extra tråkigt.

En bra grej den här veckan är däremot att det är långhelg, något jag verkligen inte har varit bortskämd med sen jag började jobba. Fyra lediga dagar då jag inte ska göra särskilt mycket, jag skulle vilja fixa med balkongen som tar såna myrsteg framåt i sin utveckling, jag lyckades faktiskt få upp lite växter där förra veckan och bara det gjorde en enorm skillnad. Jag vet inte riktigt vad man gör på en balkong tror jag. Särskilt inte en inglasad sån. Kanske det får bli helgens projekt, att bara hänga där helt enkelt och komma på vad det egentligen är jag vill att den ska användas till. Läsfåtölj för utomhusbruk? Såna finns det väl? 

söndag 21 maj 2017

Tvättfråga

Egentligen har det varit en bra dag idag med solsken och söndagsjobb och god mat men just nu är jag bara så fruktansvärt irriterad över att vår tvätt som torkar här bredvid mig luktar så unket. Vet ni vad jag menar? Så där som kläder (särskilt av bomull) kan lukta när de blir gamla, särskilt mörka plagg av någon anledning. Men de här kläderna är inte alls så gamla och jag blir tokig på att ett surt plagg liksom ska smitta av sig på de andra? V Ä R D E L Ö S T. 

Alla tips på hur man kan slippa detta mottages tacksamt! Tvätta i 90 grader är väl det jag känner till, men då får man också säga tack och ajö till vissa av klädesplaggen.

torsdag 11 maj 2017

Senaste

Så här en trött torsdag då det känns som om det redan borde vara fredag tycker jag att en lista är helt rätt. Denna gång från Ratata.

Senaste inkomna sms? "Jepp :)" från storasyster apropå att lillbebben har introducerats för kvällsläsning och att jag tyckte att det var ett ypperligt steg i hans litterära bildning.


Senaste selfien?


The face of pollenallergi.


Senaste presenten du fått? Jag fick en påse med småbröd av en vän som var förbi jobbet igår, väldigt goda, och en väldigt snäll vän!


Senaste smeknamnet? Eh... 


Senaste musikupptäckten? Det känns som en åldersgrej det här, men numera blir det mycket lyssnande via olika färdiga listor som man sen glömmer att spara. Men jo faktiskt, en favorit som jag hörde på en pub är The Souljazz Orchestra, lite djungelblues, väldigt härligt.


Senaste personen du sovit bredvid? Cyklisten, fast faktiskt inte inatt för jag blev irriterad på grannarna som tvättade så jag sov på en madrass i vardagsrummet.


Senaste cravingen? Pizza, ibland drar ventilationen på jobbet in matos från restaurangerna runt omkring och mein gott vad störande när man står där och är hungrig. 


Senaste sporten du utövat? Jogging? Ingen sport direkt, men det får väl räknas.


Senaste klädinköpet? En härlig blommig kimono från Lindex som gör att jag känner mig så där New York-bohemsikt chic (även om jag betvivlar att chica New Rowk-kvinnor handlar på Lindex...)


Senaste roliga historian? Ingen historia direkt, men jag och en kollega kom på den smarta idén om att tipsa kunder som gillar Gatukatten Bob om Bob Dylans självbiografi. Höhö.


Senaste personen du träffade? Cyklisten, han var nyss inne här i vardagsrummet och undrade om jag kanske ville kolla på en grej på datorn. Gissar att han har ritat nåt spexigt i arkitektskissprogrammet han brukar pyssla i.

onsdag 10 maj 2017

4 3 2 1

 
1

Någonstans i början tänker jag den här boken kommer aldrig att ta slut men ju mer jag läser, desto mer oroad blir jag över att den faktiskt ska göra det. Det gjorde den. I bakhuvudet finns frågan om det här är Paul Austers sista roman. Jag tror att svaret är kanske.

2

Det är en tät text, en berättande text, som handlar om Ferguson, om fyra parallella liv som vecklas ut framför läsaren. Det är inte alltid lätt att hålla dem isär men jag tror inte att det är meningen. Det är också en text om skrivande, om samhällsengagemang, om att bli vuxen och få sin idealism ifrågasatt och omkullknuffad. Det är amerikanskt 60-tal, Vietnamnkrig, medborgarrättsrörelse. Det är New York, så klart.

3

Jag avskyr uttrycket den som fattar, fattar. Så exkluderande. Samtidigt, den som har läst Moon Palace, New York-trilogin, The Book of Illusions kommer att känna igen små detaljer. Men de är så små att de nästan känns som privata viskningar, ofta i form av namn på karaktärer och platser. Det är en varm känsla som sprider sig i kroppen och det känns som om någon ser mig, som om Paul Auster vet att jag har läst alla hans romaner.

4

Mina tre Austerfavoriter i fallande ordning: Moon Palace (1989), The Book of Illusions (2002), New York-trilogin (1987). Det betyder inte att den här boken inte platsar på listan, att den är sämre. Nej, det är snarare så att den finns lite mittemellan de andra böckerna, den hör ihop med dem. Jag kan inte riktigt placera den för den är så egen. Det är också exakt den känslan jag förknippar med att läsa Paul Austers böcker. Och om det skulle bli hans sista roman (i bemärkelsen hans sista roman-roman, ett bygge av magnifika proportioner), då slutar han på topp.

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...