fredag 20 april 2018

Att moderera

Igår hade jag en så fin dag. Den började nervöst när alarmet ringde vid halv sex och jag traskade iväg genom morgondimman medan jag förberedde mig mentalt för författarfrukosten vi ordnade med Anyuru som gäst. Jag var inte helt klar över om han skulle prata själv eller om jag skulle intervjua honom, det blir lite så ibland när man inte kommunicerar direkt med författaren utan via förlaget. Men jag hade förberett frågor, och när Johannes Anyuru var på plats kom vi överens om att det var trevligast med ett samtal (säkert skönt för honom också att inte behöva dra samma monolog på varje event han gästar). 

Och det blev ett så bra samtal! Han är verkligen en klok och välformulerad människa. Hela publiken satt som tända ljus och lyssnade andäktigt, och signeringskön har nog aldrig varit så lång (med förbehållet att det får plats 30 personer i lokalen, haha). Alltså kicken jag får efter ett lyckat författarsamtal! Jag är verkligen stolt över att jag har lyckats ta mig från prestationsångesten under det första eventet jag ansvarade för (framför allt gentemot min tidigare kollega som var en grym intervjuare) till att tycka att det är roligt. Nu vågar jag lyssna på författarens svar för att kunna ställa följdfrågor istället för att bara stirra nervöst ut i publiken och krampaktigt krama mitt papper med förberedda frågor.

Efter det hängde jag med en kär vän och satt ute (!) i solen (!) och pratade om allt möjligt. När jag gick hem från spårvagnen höll solen på att gå ner och naturen skrek att det var vår. 

Idag lovar meteorologerna +18 grader och jag är ledig. 

söndag 8 april 2018

Inte alls måndag

Vaknade vid 7 i morse och var helt övertygad om att det var måndag, förlikade mig med den tanken och gick på toaletten när jag insåg att det så klart var helt fel. Vilken bra överraskning! Kanske var det den helomvändningen som gör att jag är på väldigt bra humör idag. Just nu har jag en deg på jäsning (grahamssemlor gjorda på väldigt gammalt grahamsmjöl, så vi får se vad det blir till) och efter lunch ska jag möta upp två kompisar på eftermiddagskaffe. I SOLEN. 

onsdag 4 april 2018

Boktips!


Som jag tyckte om den här boken! Så brittisk och bitsk, men samtidigt väldigt sorglig. Svart humor kombinerat med en riktigt bra historia. Huvudpersonen Eleanor är minst sagt udda. Hon är runt 30 år gammal, jobbar med ekonomi sen många år tillbaka, och går varje fredag hem via snabbköpet där hon köper en färdig pizza och en flaska vodka. Helgen tillbringar hon sedan lyssnandes på radion eller kanske tittandes på en naturdokumentär samtidigt som hon låter vodkan bädda in henne i ett varmt (eller bortdomnat?) lugn. Hon är socialt kantig, extremt vältalig och väldigt, väldigt ensam. 

Det låter som upplagt för en riktigt mysig historia, eller hur? Det är det också, men inte alls på det sätt man skulle förvänta sig med premisserna ovan. För det här är ingen trevlig historia om någon som har blivit sårad av en man och sen träffar drömprinsen som långsamt hittar sig fram till hennes hjärta. Snarare handlar den om ensamhet, utsatthet, depression, och om hur man ibland kan bli tvungen att försätta sig i socialt obekväma situationer för att inte dö av bristen på mänsklig kontakt. Gail Honeyman uttrycker sig så torrt och sakligt att det uppstår komik också i scener som egentligen är ganska ledsamma, vilket gör att boken varken känns deppig eller hurtigt rolig.

Bara läs den! Den är uppfriskande på så många sätt, och jag tror verkligen att den passar många olika typer av läsare. Gillar man dessutom brittiska författare lär den bli ännu mer omtyckt eftersom romanen utspelar sig i Glasgow och innehåller  väldigt många kannor te och småbröd av olika slag.

måndag 2 april 2018

Listan om våren

Har våren börjat som du tänkt dig?

Den här helgen känns det faktiskt som om den har börjat, vilket är förutsättningen för att kunna svara på frågan. Hela påskhelgen har varit solig, och jag har till och med känt symptom på pollenallergi trots att snön ligger kvar på många ställen. Hittills känns våren väldigt hoppfull, det är ju nu man har allting framför sig!

En kaffe utomhus på Botaniska Trädgårdens café - jättevårigt!
Hur såg ditt liv ut förra våren?

Jag sådde frön och var orimligt entusiastisk över hur de väcktes till liv, jag försökte komma in i rutinerna på min nya arbetsplats och njöt av att mina tidiga väckningar var över. Som jag minns det var det en helt okej vår men att det inte var särskilt varmt.

Vem/vad är din vårförälskelse?

Jag får väl ändå så lov att säga det lilla fröet i magen som har börjat göra sig till känna med lite sprattlande rörelser ibland. Så märkligt och underligt och fint på samma gång.


Har du något vårprojekt?

Flera stycken, varav några inte är lite halvhemliga. Nu närmast verkar det som om projekt vagn kvalar upp sig ganska högt på listan. Snark.

Har du några särskilda vårplaner?

Det är faktiskt en del besök att se fram emot! Först kommer mina föräldrar, och sen kommer Cyklistens syster med barn. I maj åker jag en sväng till Stockholm med jobbet. En annan vårplan är att jag behöver hitta på något alternativ till att jogga sen när magen inte längre tillåter mina skogsrundor.

söndag 1 april 2018

Steg i någon riktning

Nu har jag gjort det. Med många flikar öppna, på två olika datorer eftersom Cyklisten så klart också är involverad. Trodde inte att det skulle kunna ta så många timmar och kräva så mycket koncentration. 

Jag har googlat barnvagnar.

Kanske eventuellt har vi kommit fram till något, det bästa hade så klart varit att hitta en begagnad variant av den modell som hittills är favoriten, men frågan är om man kommer att ha sån tur. När ska man förresten köpa barnvagn? Det känns ju lite fånigt att göra det redan nu, men vad vet jag.
 
Idag lyser för övrigt solen för tredje dagen i rad, det hade inte kunnat bli ett mer perfekt påskväder. Jag har inte gjort särskilt mycket i påsk, bakat lite bröd (inbillar mig som alltid när jag har bakat bröd att jag nu kommer att göra det varje helg...), fixat med god påskmat, suttit i soffan och halvsovit, och hunnit med en påskvisit med tillhörande frosseri hos några vänner, och kollat på diverse naturprogram, joggat ett varv. 
 
Jag har däremot inte öppnat Meg Wolitzer-boken ännu, känner liksom hur ögonlocken sakta rör sig neråt varje gång jag försöker läsa något annat än bloggar. Tänker att det får vara så, att påsken är en väldigt tillåtande högtid.

torsdag 29 mars 2018

Att fundera på en skärtorsdag

Dagarna går fort och långsamt på samma gång, varannan dag skiner solen och varannan dag snöar det, man vet inte om det nånsin kommer att bli varmt men samtidigt vet man att det så klart kommer att bli det. 


Jag lyssnar på Jenny Wilsons nya skiva Exorcism som bland annat handlar om att hon har blivit utsatt för en våldtäkt. Det är fruktansvärt så klart, samtidigt otroligt modigt att skriva musik om det. Tänker man efter är det egentligen väldigt märkligt att det är så ovanligt med tanke på hur många kvinnor som har den erfarenheten. Trots det (?) är det ingen skrämmande skiva, men jag kan tänka mig att många väljer att inte lyssna på den på grund av temat. Den är sårig, hård, vacker och jag tycker mycket mer om den än om hennes förra skiva. Kanske för att den är lite poppigare. Jo, det går tydligen att göra en poppig skiva som handlar om våldtäkt. På Nöjesguiden finns en bra intervju med Jenny Wilson för den som är nyfiken.



Nu väntar en heldag med jobb som förhoppningsvis går fort med tanke på hur många boksugna människor som rörde sig i butiken igår. I magen rör sig en liten skrutt som mår finfint (fast jag känner iofs inte att hen rör sig), vi var på ultraljud för ett par dagar sen så nu känns det som om jag kan andas ut lite igen. Att jag får så lov att tro på Cyklisten när han säger att "men nu ser ju jag att magen växer", efter att ha tjatat på honom i flera månader med frågan "men kolla nu, nu ser den väl lite större ut?" och mötts av en välvillig men inte särskilt medhållande min.

Och herregud, och jag höll på att glömma det som kommer att göra min påsk: 


!!!!!!!!!!!!!!!!!

lördag 24 mars 2018

Maten

Jag äter nästan bara vegetariskt. Jag har inget behov av att kalla mig för vegetarian eftersom det ibland kan slinka ner nån varmkorv när jag är panikhungrig och ska cykla hem, och blir jag bjuden på mat tackar jag inte heller nej till kött. Här hemma lagar vi nästan uteslutande vegetariskt. Det är nog framför allt ett miljötänk som ligger bakom det, men även att i alla fall jag mår väldigt bra av det och tycker att jag slipper diverse magkrämpor och liknande. Plus att det är gott och enkelt förstås.

Men igår kväll när vi pratade om allt möjligt och av någon anledning kom in på restaurangkedjan "Jensens Böfhus" (Jessi, I'm looking at you) kläckte jag ur mig att det hade varit SÅ gott med en riktig köttbit, och när jag kom hem från jobbet idag berättade Cyklisten den fantastiska nyheten att vi minsann ska äta kött till middag ikväll. Min reaktion var verkligen orimligt entusiastisk. Jag tror att det kan vara ett tecken på att järntabletterna som jag äter kanske inte riktigt kompenserar för den järnbrist jag tydligen har. 

Det är hursomhelst väldigt spännande det här med vad kroppen behöver, men också hur speciellt det kan kännas att äta kött när man nästan aldrig gör det (och OBS att vi ska laga köttfärs och inget mer extravagant än så, haha). 

I övrigt är Göteborg grått grått grått idag och jag har tänkt sitta i soffan resten av kvällen.